Ute på styva linan

Nu har vi haft lite vårstädning och inventering för att se vad som saknas i butiken inför inköpen. Hundarna var ivriga att vara med till den milda gradd att de kampade om vem som skulle få städa med dammtrasan! Dammtrasekampen

Nu har vi låtit Aki springa lite friare med lina. Han verkar bli lite mer lugn när han får mer rörelseutrymme. Idag blev det ett litet besök i närliggande Lindholmen som är ett utbildnings- och företagscenter.

Helt öde på människor denna lördag. Även söndag kommer det att bli besök där så han blir van vid miljön. Och till nästa vecka gör vi återbesök där fast då kommer det vimla av folk så det blir en ny utmaning i samma miljö.

Han är så fin

Idag var det återigen besök hos sjukgymnasten och Luna kämpar sig verkligen tillbaka. Framstegen är goda och allt pekar åt rätt håll. Denna gången fick även lille Aki följa med och hålla storasyster sällskap.

Då det gick så bra så får han följa med nästa gång också. Luna var faktiskt mer lugn denna gången.

Ett bra tillfälle till miljöträning för honom. Han har på sista tiden fått så många lovord om att han ser så fin ut. Ja vad säger man, bara att hålla med!

 

Nyfunna rädslor

Efter att den första tiden hos oss har börjat bli en mer normal vardag för Aki har nya rädslor visat sig. Han blir lätt uppstressad av plötsliga ljud, högröstade personer och plötsliga saker som dyker upp. Vissa av dessa rädslor har börjat lägga sig lite grann.

Trots allt det nya att ta in så klarar han det väldigt bra. Tack vare att han känner sig lugn och trygg hemma så får han den återhämtning han behöver för att komma vidare. Promenaderna kanske inte blir så långa som man önskade men han får sin motion när han leker tillsammans med Luna.

Aki är helt klart en opportunist. Tidigare med bara Luna behövde man inte oroa sig för att hundgodisförrådet skulle bli länsat. Men nu har vi påträffat Aki fler än två gånger komma bärande på en hundkexpåse. Han verkar väldigt sugen på de där Yarrah kexen!

Utslagna hundar

 

Idag åkte vi till Hisingsparken och gick en promenad i skogen. Vi gick bara i 20 minuter eftersom Luna fortfarande haltar lite efter sin knäoperation, men hundarna var ändå helt slut efteråt! Särskilt Aki. När vi kom hem kröp han direkt in under bordet, grävde sig en grop i mattan, och sov i flera timmar.

På kvällen piggnade de till igen, och lekte med varandra för första gången! Vi stod som paralyserade och undrade när leken skulle övergå i slagsmål. Men det gick bra. Vi avbröt leken med jämna mellanrum så de fick lugna ner sig lite. Även då någon av vovvarna började rida avbröt vi. Det var verkligen roligt att se dom leka med varandra!

Lekdag inomhus

Passande väder idag för inomhuslekar med Luna och Aki. Det blev kurragömma och städa.

Luna var den som städade och la sina leksaker i lådan. Aki var där o tjuvade bollar o nalle. Han sprang iväg o lämnade sakerna på Lunas säng. Så Luna fick springa o hämta hela tiden.

Nu är Luna trött men inte Aki. Vi hade i alla fall roligt allihopa!

Mer som en unghund

Denna morgon har Aki börjat bete sig mer som en vanlig unghund – busig och nafsande efter våra byxor och strumpor. (Roligt att se honom så men man vet samtidigt att det blir lite mer gränssättande framöver.) Men med ett gällt ”aj” – vänder vi och går ifrån honom. Han är väldigt lyhörd och förstår att det var inte okej. Tack vare hans kontaktsökande är det en bra metod att få honom att upphöra med bitandet. När han förstår så får han beröm och vi dirigerar hans lekande till ett kamprep (samma som vi säljer). Det roliga med kamprepet är att hampan odlas i Rumänien, så det har samma ursprung som Aki. Nu har även Aki (precis som Luna tidigare) tyckt mycket om att tugga på repet dessutom. Så nu kan vi lägga in produkten under tuggleksaker också! Haha. Man behöver  i alla fall inte vara orolig för rester av bekämpningsmedel eller andra gifter när repet är bara ren hampafiber. Och nej – man blir inte hög på den! Även tennisbollen blev intressant som han med glädje slängde upp i luften. Även Luna blev nyfiken om vad som pågick och ville vara med. Naturligtvis hamnar bollen under soffbordet och båda hundarna lägger sig ner vid kanten och stirrar på bollen då de inte kan komma under och hämta den. Bara för husse att avbryta sitt arbete vid datorn och hjälpa de nödställda vovvarna!

Ute på promenaden ville båda hundarna börja leka med varandra. Lekbugningar från båda hållen. Jättekul att se! Tyvärr är det lekförbud på Luna med sin hälta så det blev ingen lek.

Istället lekte husse lite med Aki hemma. Det blev lite kamplek och husse lät Aki vinna. Oj vad stolt han blev, trippade bort till soffan med svansen i högsta läge! Haha. Det gjorde nog gott för hans självförtroende. Tro inte på den där gamla myten om att man aldrig ska låta hunden vinna i en kamplek. I en lek råder andra regler än när det handlar om liv eller död. Lek bygger relationen starkare och det är ju det man vill!

Plockat fram en gemensam vattenskål till hundarna också.  (Tur man har lite på lager.)

Passar bra med en blå Becobowl som vattenreservoar när törsten behöver släckas!

Idag var det även dags för besiktning av Aki hos vår lokala veterinär Anna. Han var lite stressad över den konstiga händelsen men kan var ändå lugnare än vår Luna brukar vara. Han fick full poäng i besiktningen!

Gjorde några försök att få en fin påskbild med båda hundarna. Men som alla vet som har hund, så är det inte lätt att få bra bilder. Inte lätt med en hund, mer än dubbelt så svårt med två!

Nog om denna dagen. Vidare till att skriva texten till kommande folder. Förhoppningsvis kan den nå lite nya kunder så vi med lite tur kan undvika att gå med förlust i företaget detta året.

Glad Påsk!

Ett nytt liv för en hemlös hund

Efter att i flera månader gått och funderat fram och tillbaka om vi ska ha en hund till i familjen beslutar vi att det funkar nu med tanke på den tid vi har till förfogande. Då började det svåra letandet om vilken typ av hund som skulle passa i familjen. Speciellt med tanke på vår hund som vi nu har och vår boendesituation och livsstil.

Utan att vara för långrandig så sållades antalet hundar ner till två. Den ena var en hund som fått ett framben amputerat efter att han blivit påkörd och ägaren inte ville ha tillbaka honom. Han verkade ha en härlig personlighet trots allt men vi tyckte att vår egen hund skulle bli lidande aktivitetsmässigt. Det jobbiga med att ta en adoption av hund är alla de hundar man måste välja bort!

Så beslutet föll på Leo som dessutom var i ett jourhem här i Göteborg. Han är ursprungligen från Rumänien, hemlös och omkringstrykande vid ett hägn. De tog in honom  till hägnet och hamnade i Dogrescues adoptionsprogram. (Läs mer om organisationen genom att klicka på länken.) Leos rasbakgrund är okänd men det är mycket vallhund över honom. Han är i alla fall född någon gång i oktober 2010 och väger bara 12 kg.

Samtidigt är det intressant att inte veta hans rasbakgrund för då får vi inte heller några förutfattade meningar om honom. Han är som ett oskrivet kort där vi får upptäcka hans personlighet själva.

Eftersom vi hade turen att ha honom så nära där vi bor hade vi möjlighet att träffa honom i jourhemmet. Han bodde med två andra hundar; Vito och Ronja samt husse och matte som gav alla hundarna massa kärlek och fostran i livet. Vi träffade Leo själva och sedan tog vi en promenad där vi hade även med vår egen hund Luna. De var väldigt avslappnade tillsammans.

Kort efter besöket hade vi möjligheten att få hem Leo till oss för att se hur han är i vårt hem. Under de fem timmarna han var hos oss fick vi bara bra intryck av honom. Naturligtvis var han återhållsam och försiktig samt oerhört bra på hundspråk. Är man inte det så överlever man nog inte så länge på gatan bland alla de andra hemlösa hundarna. Vår Luna är också bra på hundspråk så några eventuella konflikter blev det inte. Ett litet morrande bara från Luna så förstår Leo direkt att han ska sluta med det han gör eller öka avståndet.

Dagen efter vi haft honom på prov skickar vi in intresseanmälan om att få adoptera honom. På fredagen får vi besked av Pia på Dogrescue att vi kan få honom till oss. Så på måndagen den 2:a april hämtade vi honom. Fosterfamiljen hade haft en mysig sista kväll tillsammans dagen innan. Denna måndagen var tyvärr nya husse tvungen att jobba på kvällen så matte och Luna höll Leo sällskap hemma. Det mesta förflöt  fint förutom att Leo har svårt att kissa. Han håller länge på sig, har väl svårt att slappna av tillräckligt för att kissa. Men när husse kommer hem på natten efter kvällsarbete så tas Leo ut och då kan han kissa. Så till den platsen återkommer vi flera gånger för att han ska känna igen sin egen doft där och kunna lätta på doften. Han står dock på alla fyra när han kissar, inget benlyftande ännu. På många områden får man använda valpträningsmetoder för att underlätta för honom. 

Dessa första dagarna använder vi för att skapa trygghet och lugn för Aki. Och för att bygga värde hos oss som husse och matte, att han ska lita på oss. Namnet som han nu fått istället för Leo betyder ”höst” på japanska. Namnet beskriver hans utseende väl tyckte vi, det vita som snön, de bruna och gula löven. Sen så föddes han på hösten också. Eftersom vi inte vet vilket datum han är född bestämde vi oss för 1:a oktober får bli hans födelsedag!

Aki har väldigt lätt för att söka kontakt och han vill mysa ofta och länge. Mer än gärna buffar han med nosen. Och då vill han komma intill och bli kliad på magen. Han är i grunden väldigt nyfiken, men ändå osäker. Vid plötsliga ljud eller händelser så vill han helst fly men om han får komma en liten bit bort och lugna sig så kan han gå fram sedan och undersöka.

På tisdagen plockade vi fram lite selar ur företagslagret. Den bruna färgen passade hans päls väldigt bra så den fick det bli. Föredrar sele på hunden framför halsband.

Matte fick tillbringa kvällen med båda hundarna och de hade lite mer högljudda konversationer. Det var väl mest Luna som skällde och morrade då Aki var på bushumör. Han bet i mattes byxor och lite överallt. Det var inte okej enligt Luna!

Aki har också tagit för sig i sovrummet. Luna sover på golvet men Aki vill minsann hoppa upp i vår säng och sova där trots att han har en mysigt inredd hundsäng bredvid vår säng. Helst vill han buffa ner sig mellan husse och matte! Svårt att hålla sig för skratt…

Nu idag onsdag så har vi börjat betinga hans nya namn. Inomhus går det bra men ute är det fortfarande mycket som distraherar. Och idag var första gången han lyfte på ena bakbenet för att kissa minsann! Börjar bli stöddig killen!

Idag var det också återbesök hos sjukgymnasten för att jobba med Lunas korsbandsskada. Blev tyvärr ingen träning i vattentrasken då hennes hälta har blivit sämre. Men med ny medicin hoppas vi hennes smärta kan minska så att vi kan stå- och gåträna hemma. Blandat med massor med massage och stretching som vanligt. Vad gör man inte för sin pälskling!?

Nåja, hoppas Aki även hittar sin ro när det gäller var han ska sova så att resten av familjen också kan sova gott inatt! För imorgon kommer vi att fortsätta träna, fast mest leka och mysa!!

Beteendeförändrande träning (BAT)

Den gångna helgens seminarie i Stockholm som anordnades av R+ Hundskola hade som tema BAT. Denna förkortning står för Behaviour Adjustment Training och fokuserar på hundars reaktivitet. Metoden är väldigt bra att använda i sociala situationer för hundar, dvs när de möter en människa eller annan hund. Där kan det finnas två olika sorters frustration hos en hund, den ena är där hunden blir väldigt uppspelt och vill fram och hälsa till varje pris. Den andra varianten är där hunden är rädd och påvisar detta genom aggressivitet framåt eller flykt. Metoden lär hunden att göra egna, bra val. Det är där husse eller matte kommer in, de stödjer hunden när den väljer ”rätt”.

Seminariet hölls av Grisha Stewart som utvecklade denna metod. Det var fashinerande att se framstegen hos hundarna som användes som ”problemhundar”. Metoden tar tid och är ingen quick-fix så du kanske aldrig kommer se den i något TV-program tyvärr. Man får vara bra på att typa hundens kroppsspråk och tajma sina positiva förstärkningar.

Hur som helst så kommer vi att träna denna metod på några projekthundar för att senare erbjuda den i kursform för de som har reaktiva hundar. Spännande skall det bli i alla fall!

Inget varumärke

Efter mycket funderande och kommunicerande fram och tillbaka med Patent och Registreringsverket (PRV) och Jack Wolfskins advokatbyrå har vi tyvärr dragit tillbaka vårt varumärkesansökan.

Enligt PRV så ansåg de att varumärkena inte kunde förväxlas. Vi trodde att om PRV ansåg att varumärken inte kunde förväxlas så var det deras beslut som gällde och att det gav ett skydd mot eventuella stämningar. Efter att ha mejlat advokatbyrån Harmsen Utescher att de kan skicka sina invändningar till PRV så var förhoppningen att PRV skulle ta deras åsikter i tanke och fatta ett oberoende beslut.

Efter att ha kommunicerat med PRV visar det sig att advokaterna inte skickat in några invändningar alls, de har enbart riktat sina invändningar mot oss på Lunis. Så vi frågar PRV om Jack Wolfskin kan stämma oss trots att PRV ger oss rätt till varumärket. Svaret blir då att det kan de göra genom en domstolsförhandling.

Så vi fick tyvärr göra en avvägning mot att ha vårt varumärke eller att riskera en domstolsförhandling mot ett multinationellt företag. Med inga juridiska resurser att sätta emot fick vi bita i det sura äpplet och låta Jack Wolfskin återigen lyckas med sina mobbingmetoder. Så vi blir bara ytterligare en litet företag som mosas under deras skor.

Men vi ger inte upp för det. Våra egna produkter kommer väl att ta längre tid att ta fram och aldrig innehålla någon form av tass efter man då blir hotad om åtal. Så ett tips till er som hobbytillverkar produkter mot alla sorters produkter mot friluftsliv eller husdjur: använder ni en tass kan ni också få ett brev hem om varumärkesintrång.

Varumärkesstöld och hot om process

När man var nära att få vårt varumärke godkänt av Patent och Registreringsverket blir man kontaktad av en advokatfirma som hotar att processa. Denna advokatfirma representerar märket Jack Wolfskin. Och vad man kan läsa på Wikipedia så har de aggressivt gett sig på alla som har något som liknar ett tassavtryck.

http://en.wikipedia.org/wiki/Jack_Wolfskin

Vad har man egentligen som en liten firma för medel att sätta emot när de kan anlita en stor advokatbyrå. Kombinationen aggressivt processande och en nyckelperson i bolaget som heter Manfred Hell gör att man blir tveksam till att motsätta sig deras påtryckningar. För att motsätta sig skall man ju ha ekonomiska resurser för en eventuell process och all den tid och energi som kommer gå åt till detta istället för att driva ett företag. Vad tycker du, är logotyperna så lika att de kan förväxlas? Själv är man ju inte opartisk så jag tycker ju att varumärkena inte liknar varandra. (De hävdar iaf att tassarna liknar varandra för mycket och det är stor risk att de förväxlas.)